Högkänslighet

Snart kommer en man på behandling. Han kom till mig för några år sen med kroniska nässelutslag som han haft sedan 2 år tillbaka. Nässelutslag som sjukvården försökt hjälpa honom med, dom hade gjort allt som stod i deras makt. Han hade dessutom en höft som skulle opereras med det gick inte pga att infektionsrisken var för stor.
Så skicket han kom i var långt ifrån bra.

• Nässelutslag över nästan hela kroppen, det var bara ansiktet som hade klarat sig hyfsat.
• En väldigt ond /stel/orörlig höft,  så pass att han inte kunde köra bil, inte gå på ojämnt underlag som det är i tex skogen eller längre sträckor.

DET LÄKARNA INTE HADE KOLL PÅ, VAR ATT DENNA MANNEN ÄR HÖGKÄNSLIG!
Dessutom var han enormt överbelastad.
Jag vet vad jag arbetat med!! Mannen har känt resultaten. Det är varket spacebo eller hitta på, det var det inte när han kom heller med varken höft eller utslag.
Han var lätt för mig att SAMarbeta med. Han gjorde dom övingar jag bad honom om för att underhålla mellan våra behandlingar. Dessutom hjälpte jag honom via behandlingarna tillbaka till en inre balans och struktur!

• Idag har han inga nässelutslag det har han inte haft på länge.
• Han kör bil själv, det har han också gjort länge. Han går i skogen, vilket han också gjort länge. Han cyklar igen vilket han älskar. Förra sommaren igen, redan då cyklade han 2 mil. Om höften är opererad, nej. 

Varför jag skriver detta?
Jo, imorgon ska jag på begravning för en ung tjej. En högkänslig ung tjej vars kropp inte orkade mer. Om det gör ont JA, om det är hemskt JA. Kanske tom värre för oss som vet att hon var fruktansvärt högkänslig. Kan man inte prata eller röra sin kropp använder man såklart sina sinnen mer. Har man då en omgivning som inte använder sina sinnen utan prat och kropp, såklart blir det en rejäl kollision. Det blir i  princip omöjligt till samspel, samarbete. Det som sker i såna här lägen är att den som innehar den högre frekvensen ofta sänker sig eftersom dom är ju mer lyhörda, dessutom har dom den förmågan. Det kan man göra ibland! Men man kan inte landa där, det släcker vilka ljus som helst och bränner alla broar tillslut.
Ofta är dessa individer starka, men inte hur starka som helst.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men det spar jag till min bok! Ja nu måste jag verkligen skriva den! Detta visste jag inte när jag i November planerade in 2 veckor i Juni bara för att skriva!
Det jag tar med mig till begravningen imorgon och plockar fram från min minnesbank är alla dessa människor och djur som jag faktiskt kunnat hjälpa, som SAMARBETAT för utan det går det inte. 
Min hårddisk innehåller många, så har ni hicka imorgon vet ni att jag tänker på er. Det ger hopp, det ger utveckling.
Ringar som måste spridas.
JÄTTEVIKTIGT!